Ok, hur som helst är jag hemma i verkligheten igen! Trött? Pigg? Jag vet faktiskt inte. Trött är väl något jag borde vara, eller slut snarare. I fredags var jag Stevenage för Sonisphere, lördags i Amneville för Sonisphere, söndagkväll landade jag på Skavsta, på svensk mark igen. Med tanke på det tighta schemat över helgen har jag inte riktigt hunnit eller haft tid att skriva något. Jag laddade upp nåt på MCS-twittern men inte så mycket mer. I kombination med detta är jag typ sjuk, eller håller på att bli sjuk, eller känner mig lite förkyld. Pick one. Jag tänkte skriva lite om båda giggen mer utförligt vid ett senare tillfälle. Jag såg mitt jobbschema när jag kom hem... om jag säger så här, jag får verkligen känna på verkligheten igen. Det jag vill säga med det är att jag inte vet om jag har tid att skriva så mycket i morgon heller. Ska upp och jobba i natt, lägga mig runt 11 i morgon bitti, jobba igen vid 19, hemma igen vid 07.30 på onsdag morgon. VERKLIGHETEN SUGER VERKLIGEN.

En kort anekdot från Milano. Typ en kvart innan Metallica skulle gå på i Milano så var jag på väg tillbaka till Metallicas production för att hämta filmkameran. Jag skulle filma från scenen. Det jag märker är att mina shorts åker ner hela tiden. Det visar sig min knapp i midjan på shortsen lossnat. Hur fan hinner man fixa en sån sak då?! Som tur är träffar jag på Bean som jobbar i wardrobe, som har nål och tråd och knapp! Så typ 5-10 minuter innan står jag i all iver och syr på en ny knapp på mina shorts. Jag är inte jättebra på att sy men jag slapp iaf tappa shortsen inför 30 tusen italienska Metallicafans.

Keep yourself updated. God natt.