Snake pit @ Stade de France, Paris

Ja, rubriken får väl bli så. Som ni kanske förstår är jag hemma nu. Jag kom hem i söndags eftermiddag. När spelningen var klar i Paris kände jag att jag nog gärna hade velat åka vidare till Udine. Jag träffade 3 danskar som bestämt sig för att köra dit och faktiskt hade en plats kvar i bilen. Men det hade nog varit lite väl tätt inpå att ändra planerna då. Hur som helst. Jag kan väl börja inlägget från när jag och Asta reste från Warszawa i fredags.

Fredag 11/5-12 Warszawa - Paris

Warszawa, temperaturen var runt 25 grader. Elias hade precis varit på sin sista föreläsning och dessutom hämtat upp två vänner. Jag och Asta hade packat ihop våra saker och tanken var att vi skulle knalla iväg och äta. Vi gick till en park där det finns en riktigt grym grillservering. Det blev grillad kyckling och några bira samt lite skitsnack innan jag och Asta blev tvungen att dra.

Warszawa. Elias tagit sin första snus någonsin och är lite yr.


The Gang

Tillslut knallade Asta och jag iväg till bussen till flygplatsen. Wizzair-flighten, också ett sånt där fantastiskt lågprisflygbolag som Ryanair, var försenat. Vi landade i Paris-Beuvois, dryga timmen utanför Paris, 2 timmar försent. På bussen hamnade jag och Asta nära en snubbe som snackade i telefon KONSTANT. Jag satt och retade upp mig så himla länge, så efter att killen avslutade sitt 10:e samtal efter 45 minuter i telefon, flippade jag. Exakt vad jag sa kommer jag inte ihåg men i det stora hela var det: "Hey bro, no more phone calls. I'm sick and tired of hearing your fucking voice the whole fucking bus trip". Nåt sånt. Sen blev det tyst i bussen. Jag hade redan huvudvärk. Sedan fick jag lite ångest för stackarn så jag tänkte att jag skulle be om ursäkt när vi skulle gå av bussen. Jag har aldrig sett någon försvinna så fort från en buss någonsin. Aja.

Vi tog tåget från Porte Maillot till vår vän José där vi skulle bo. Där blev vi uppmötta av José, Otto och Louis ("blou"). José hade vi träffat redan i Prag men det var länge sen sedan vi senast såg Otto och Louis. Vi gick hem till José och Alexandras lägenhet för lite mat och öl. Vi bestämde att vi skulle försöka komma upp i ganska god tid dagen efter för att försöka hinna med att se lite av Paris. Jag och Louis har båda varit där förut men det hade varken Otto eller Asta.

Första gången The Sniper inte lyckades ta ett bra kort tror jag. Det var ju ändå min telefon så.. :)

Lördag 12/5-12 GIG #100

Dagen började runt 09-10. Vi gick upp och blev serverade frukost av vår husmor Alexandra. Vi tog oss iväg ganska snart mot Eiffeltornet, sedan Triumfbågen och slutligen Notre Dame. Jag hade i stort sett lovat mina vänner att vi skulle få tag på snake pit-pass, och att köa varit meningslöst med tanke på att fransmännen brukar vara bra duktiga på att just - köa.

Två skyltar. Fingers crossed.


Eiffeltornet


Triumfbågen

'
Jag & Lou. Vi käkade på restaurang i närheten av Notre Dame. Ölen kom med tomtebloss. :)


Asta & Otto

Så vid 14.00 eller vad nu klockan var rörde vi oss mot Stade de France i lugn och ro. Jag skriver det igen: fan va skönt det är med snake pit. Vi kom det och såg oss om. Det var massor folk vi kände igen och det blev många kramar. Det var ganska mycket folk vid ingångarna men istället för att ställa oss i kön beställde vi en öl och knallade runt i det fina vädret.

Stade de France

Så var det "problemet" med snake pit. Det löste sig. Det löste sig mycket väl, över förväntan. Jag väljer att inte berätta mer än så. Men det var roligt att kunna göra några vänner glada. Så känslan var bra när vi gick in i arenan. Ja just ja, förutom att vi inte fick ta in svenska flaggan vilket resulterade att jag också glömde den kvar på arenan. Jävla grodor.

Gojira öppnade, sedan The Kills. Gojira börjar växa på mig faktiskt. Det är faktiskt rätt fet musik och dom gör det jävligt bra live. Metallica kliver på och nära 80.000 personer hörs väl. Största överraskningen var Hell and Back, men kanske även No Remorse. Sedan vet jag inte vad som hände under Enter Sandman. Jag tror att det faktiskt blev ett misstag när "now I lay me down to sleep"-tapen inte gick på. Eller kanske inte. Jag hittade precis ett rätt ok klipp på youtube. Det kan i alla fall inte varit helt inplanerat. "Right here, right now". Herregud :)

Enter Sandman, Stade de France, Paris


Stade de France, strax efter insläpp.


Stade de France


James Hetfield

Så var blev det dags för Seek and Destroy. Alla hade snackat om att det var min tur att komma upp på scenen och räkna in seek, det var ju ändå min 100:e spelning. Ärligt talat så har jag aldrig gillat skyltar. Jag tyckte nästan det kändes löjligt att hålla upp den till och med. Men de runt om kring mig skrek som galningar på Lars och pekade på mig och skylten. José tog till och med tag i skylten och höll upp den extra högt för att den skulle bli synlig. Tyvärr var dansken upptagen med att posera för Ross Halfin. När jag tänker efter gjorde han EXAKT likadant i Warszawa. Han gick ut till höger och spottade energidryck i vinkel mot publiken, sedan tog han Ross kamera och började fota publiken.

Det roliga i det hela var att Kirk såg skylten och log. Han kollade mot Lars och pekade men Lasse var upptagen. Sedan när Lars stod där och fotade gick han fram till Lars och sa något i stil med: "Bring that guy up". Men så blev det inte. Bättre lycka nästa gång! Jag hade en riktigt grym 100:e spelning i alla fall, och jag kommer att komma ihåg den. Just det faktum att man har så många vänner runt om i världen gör att det är så värt det. Sen så klart att se Metallica, men det känns nästan mer som en jävligt bra bonus nu för tiden.

Förresten såg jag att min vän Riccardo De Santis fick räkna in seek i Udine. Det unnar jag honom verkligen!

Söndag 13/5-12 Paris - Stockholm (Skavsta) - Gävle

Vi kom hem sent från spelningen. Vi kom i säng runt.. 03 kanske. Vi skulle upp 06. Jag vaknade 07 med ett ryck: jag hade stängt av snoozen. Helvete. Vi hann med tåget mot Porte Maillot 07.26. Vi var vid bussterminalen kl 08.10. Nästa buss gick 08.35. Flyget gick 09.55. HELVETE. €161 kostade den taxiresan. Men det var det ändå värt. Hade vi missat flyget hade det nog kostat oss 2000-3000kr per person att flyga hem.

Sedan finns det väl inte så mycket mer att berätta. Sista minuten hem från Stockholm central. Hemma i Gävle kl 16.00. Hemma i lägenheten strax efter det. Jag tackade Asta för en helt grym vecka och sa hej då. Resten av kvällen tillbringade jag på soffan, totalt avdäckad.

Ännu en turné avslutad. Nästa stopp: Oslo. Ses där!

E


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback